Vad är bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom innebär att man svänger i stämningsläge, man är ibland deprimerad, ibland hypoman eller manisk (upprymd) och har ibland neutral sinnesstämning, det vill säga utan symtom.

Vid mani är personen mycket aktiv, upprymd, energisk och saknar omdöme och självkritik. Hypomani innebär att man är upprymd utan sociala konsekvenser, och är oftast själv inte medveten om det.
 Hypomani kan vara ett kreativt tillstånd. Med behandling med psykofarmaka (mediciner som används vid psykiska sjukdomar) får personen minskat antal (och i vissa fall inga fler) perioder av depression/hypomani/mani.

Maniska och depressiva symtom kan förekomma samtidigt, det vill säga en blandepisod. Tidigare kallades en typ av bipolär sjukdom, bipolär I, för manodepressiv sjukdom.

Bipolär depression

En bipolär depression skiljer sig från vanliga depressioner på flera sätt. Insjuknandet sker snabbare, från några timmar till ett par veckor. Vanliga depressioner utvecklas under 1-2 månader. Initiativlöshet, dålig energi och ångest är ofta värre än själva nedstämdheten. Ökad sömn är vanligt vid bipolär II depression, medan vid vanliga depressioner brukar istället sömnen minska. Debuten sker ofta före 20-årsåldern, medans andra depressioner ofta har debut efter 20-årsåldern. Det brukar också vara många episoder vid bipolär depression. Allvarligare depressioner efter förlossning är ofta bipolär depression.

Det är viktigt (men svårt) att se skillnad på bipolär depression och vanlig depression då behandlingen ofta är annorlunda. Eftersom många söker hjälp när de är deprimerade fast de har bipolär sjukdom så kan de då få felaktig behandling.

Hypoman episod

Hypoman episod brukar innebära att man pratar mer än vanligt, att tankarna går snabbare, att sexualdriften ofta är ökad, att man klarar sig med mindre sömn, är mer energisk och tycker att man mår bättre än vanligt. Man kan oftast sätta upp gränser för vad man gör, men många upplever att man ibland ”gör bort sig”, t.ex. i relationer eller genom att slösa med pengar. Det förekommer att man är mer lättirriterad. Vänner och anhöriga kan uppfatta att man är mer intensiv och speedad. För många är hypomana episoder enbart positiva, till exempel för konstnärer som blir mer kreativa.

Manisk episod

Manisk episod innebär att man blir så överaktiv att man tappar verklighetskontakten, får storhetsidéer, gör av med för mycket pengar, blir förälskad i fel person eller startar projekt som är ogenomförbara. Man blir definitionsmässigt psykotisk och gör saker som man ångrar efteråt på grund av omdömeslöshet. En del kan förlora körkortet på grund av fortkörning när man är manisk och andra kan börja dricka för mycket alkohol och bli aggressiva när de är maniska. Aggressiviteten kan ingå även utan alkohol. Oftast krävs sjukhusvård akut. Det är viktigt att känna igen tidiga tecken så att man snabbt kan söka hjälp. Ibland har man en överenskommelse med sin läkare så att man kan öka medicineringen själv. Tidiga tecken för anhöriga brukar vara att man pratar mer än vanligt. För patienten är det vanligast att man märker att man sover sämre och inte tycker att man behöver så mycket sömn. Vid tecken på maniskt insjuknande är det viktigt att man har sådan insikt så att man sjukskriver sig från arbetet, ej dricker alkohol, ej kör bil och ej gör större inköp.

Olika former av bipolär sjukdom

Bipolär I innebär depressiva och maniska episoder.

Bipolär II innebär depressiva och hypomana episoder.

Bipolär II½ innebär en variant av bipolär II där svängningarna sker mycket snabbt.

Bipolär III innebär att läkemedel mot depression utlöst en mani.

Bipolär IV innebär att man ständigt har hög energinivå, arbetar till exempel mer än de flesta, men ibland går ner i snabba och djupa depressioner.

Bipolär V innebär att man haft mer än fem återkommande depressioner med mycket irritabilitet och rastlöshet i symtombilden. Ofta finns en ärftlighet för bipolär sjukdom.

Bipolär I och II är erkända diagnoser i internationella diagnossystemet. De övriga är inte erkända på samma sätt och det förekommer att även läkare inom psykiatrin inte tycker att dessa diagnoser är meningsfulla. Många har dock väldigt god erfarenhet av att det är meningsfulla diagnoser då dessa kan behandlas med gott resultat med olika stämningsstabiliserande läkemedel.

Källa: Infoteket